Sigges Sida

Sigges Sida

Kolmilan.

BerättelserPosted by Sigvard Thursday, August 16 2007 10:24:17

Kolningen pågick som mest under kriget.

Veden höggs på våren och försommaren så att den skulle vara torr till hösten. Man letade upp en bra botten, som låg bra till för veden. Man ville ju ha medlut då kolet skulle forslas bort från milan. Då kolbotten var utvidgad till den storlek man ville ha på milan, på mitten av botten satte man Gubben eller (Kungen). Längst upp på gubben spikades en triangel, mot den restes de första stockarna som då bildade ett hål (Tändtrumman i vilken man tände milan). Från tändtrumman och ut mot kantan lades stockar och på det lades ett golv som bildade rökkanaler under milan. Sedan all ved var rest runt Gubben började risningen av milan, riset var till för att inte stybben skulle rasa in mellan stockarna. Sedan täcktes milan med stybb och jord. Milan är nu klar för tändning. Man gör då en stor brasa uppe på milan och när man för en stor glödhög rakar man ned detta i tändtrumman och fyller på ved. Sedan täcker man tändhålet med ett trälock, lägger halm eller ris och fyller på stybb och täcker tändhålet. Elden får nu luft från (Fotrymningarna) Draghålen som tagits upp vid milans fot. Milan tvingas nu att börja kola. Man får öppna trumman ett par gånger för att fylla mer ved innan milan börjar kola. Får man inte ut slaggen eller den bränbara röken kan milan slå, (Milan slår). Vilket brukade inträffa under det första dygnet. Stybben kastas av och de var att snabbt täcka det igen innan milan fattat eld. Det finns ingen mila som är lik den andra, milan är en (hon) lynnig och oberäknelig.

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.